Saint Clair Pinot Noir
Som Max skrev igår drack vi en Nya Zeeländsk Pinot Noir från Saint Clair till hans asiatiska råbiff. Pinot Noir är ingenting jag är särskilt bekant med. Främst för att man får betala så mycket pengar för att få en bra Pinot. Ska man dessutom ha en från Bourgogne kommer man inte enligt min uppfattning under 130 kronor för en okej. Självklart blir det lite mer prisvärt om man går till nya världen, men man får också ett annorlunda uttryck. Som tur var passade de mer exotiska och utsvävande smakerna i maten ett snäppet kraftigare vin. Pinot Noir från Bourgogne är mer strama, komplexa och välbalanserade än de från nya världen. Så är det ju med alla viner när man jämför nya och gamla världen. Medan vinerna från nya världen är mer fruktdrivna tycker jag också att Pinot Noir från nya världen är kraftigare på samma gång, så var det i det här fallet i alla fall.
Saint Clair Pinot Noir
Nya Zeeland har tagit två franska druvor och verkligen anammat dem: Sauvignon Blanc och Pinot Noir. Landet har lyckats med det och gör väldigt bra viner på druvorna. De har ett väldigt gynnsamt klimat för att odla druvorna men det är inte jättevarmt som de flesta andra länderna i nya världen utan de har det lite mildare. Detta passar Pinot Noir vilket är en känslig och petig druva. Det får inte vara för varmt för då blir den övermogen, men samtidigt får det inte vara för kallt för då kan man inte odla druvan alls. Den trivs på gränsen till där det är möjligt att odla vin i världen.
Ursprung: Marlborough, Nya Zeeland
Producent: Saint Clair Family Estate
Årgång: 2015
Druvor: Pinot Noir
Pris: 129:- (SB 16015)
Färg: Mörkt röd med lite stick åt det lila hållet.
Doft: Mitt första intryck var lingon och sedan kom det in lite blåbär. Vi kom överens om att det fanns tydlig lingon i toppnoterna medan blåbär fanns lite djupare och lite dovare. En fatkaraktär med vaniljton fanns också i doften. Den tog för sig mer och mer med tiden och blev lite tjock mot slutet. Detta bevisar att Pinot Noir inte ska drickas allt för varmt. Rumstemperatur är alldeles för varmt. Runt femton, sexton grader är en bra hålltemperatur. Det var en väldigt trevlig och god doft.
Smak: I smaken fanns mycket att upptäcka. Det var såklart bärigt överlag med hallon, blåbär, lingonsylt. Trevlig och väldigt fräsch syra. Det var också, vilket förvånade mig lite, lite explosivt och ganska kraftigt. Det var inget tunt finsmakarvin utan det hade en kraft. Det fanns också kryddighet som bidrog till det kraftiga uttrycket. Även en intensiv lite syltig men samtidigt syrlig fruktighet bidrog. Det fanns en liten ton av ingefära vilket bidrog till lite lätt spritsighet i smaken. Detta gjorde också att vinet passade bra till maten eftersom det fanns ingefära där.
Helhet: Jag blev glatt överraskad av det här vinet. Det var kraftfullt och fullt av liv och väldigt välbalanserat. Jag gillade verkligen smakprofilen, syran och kraften. Det här har fått mig att bli nyfiken på Pinot Noir från Nya Zeeland. Jag ska läsa på lite om dem och se om jag kan hitta några jag kan beställa hem. Jag ska såklart köpa den här flaskan och lägga på lager hemma i källaren. Jag tror att den kan bli lite mer komplex om ett år. Det ska bli kul att se. Riktigt gott var det!
