Med Miriam Bryant i lurarna sitter jag på snälltåget mot Linköping. Jag har börjat lyssna jättemycket på henne. Jag sätter på hennes album och lyssnar igenom dem om och om. Just nu är jag inne i en sådan period, jag lyssnar inte mycket på spellistor. Det kan bero på att jag har tröttnat på mina spellistor, förutom min "Best of Lady Gaga 👑" som för övrigt har över 2000 följare på Spotify. Jag gillar också att lyssna på album eftersom det finns en grundläggande tanke och idé som genomsyrar albumet som man endast förstår om man lyssnar igenom albumet. Kontraster mellan låtarna, deras gemensamma budskap och helheten. Miriam symboliserar så mycket för mig. Först och främst har jag så många fina minnen från sommaren 2016 när jag Mamma och Molly kollade på Miriam när hon spelade på Liseberg och på Götaplatsen. På Liseberg va även Max med, det va precis när vi hade börjat dejta. Det va en väldigt fin kväll. Miriam får mig att tänka på både Mamma och Molly, de gillar henne väldigt mycket och det känna lite mysigt att lyssna på henne och tänka på två av mina favoritmänniskor. Molly är för övrigt väldigt lik Miriam både till utseende och till sättet, det slog mig lite extra när jag lyssnade på Miriam sommarprat. De är så himla lika på ett så subtilt men slående tydligt sätt för mig, det är vackert. Sedan är vi alla tre väldigt lika Miriam i att vi har ett jävla anamma. Ingen sätter sig på oss och inget är omöjligt, vi säckar inte ihop i första taget. Vi är bäst!