Hej, Hallå, Tja!
Jag heter Max, jag är pojkvännen, den frekvent omskrivne och sedd på diverse bilder, då och då. Idag gästar jag Fredriks blogg och ska skriva om vår gårdag och lite om mig, såklart!

Äsch varför dra ut på det, vi tar det mest spännande först... infon om mig hehe! 

Jag heter som sagt Max om det ännu undgått någon, jag är 20 år och pluggar till livsmedelsagronom på Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala. Oufh... agronom... vad är det tänker du säkert. "Är det ergonom han menar? En sån som designar perfekta möbler för optimal position i möbeln?". Och livsmedelsagronom till råga på ALLT! Krångligt. Jag ska dra det kort. Mitt universitet, SLU, är ett nationellt forskningscentrum för allt som rör landsbygdsutveckling, miljö, hållbar utveckling och även livsmedel, men som är ett universitet i världen, ska ni veta. SLU är inte världsledande men i topp 5 eliten på sitt ämne. En agronom är, direktöversatt, en person som kan mycket om lantbruk, hållbar utveckling, lantbrukets historia men särskilt framtid. Mitt program innehåller mestadels biologi och kemi av olika slag och är en femårig utbildning som ger mig en master i agronomi. Sådär då har vi löst det.

Nästa punkt i mitt liv är att jag är född i Göteborg, uppvuxen i Lerum strax utanför stan och nu när jag flyttat till Uppsala har mina föräldrar flyttat tillbaka till samma område där jag föddes för 20 år sedan. Mysigt. Jag har alltså en mamma, en pappa och en hund. Kan tillägga detta att hundar kan vara ett av livets lyckopiller. Så jävla mysigt att grotta in sig i en liten pälsboll varje dag. Lite tomt här i Uppsala utan :/

 

Denna sommaren har jag jobbat på Liseberg, så som Fredrik, vilket säkert inte heller undgått någon haha. Jag jobbade min sista dag för säsongen den 4 augusti och åkte den 6:e till Båstad med insparksgänget. Jag var alltså med i insparkskommitéen på mitt universitet i år dvs att jag och 13 andra personer planerade nollningen/insparken för de 470 nya studenterna som började nu. Planeringen drog igång i november förra året och i Båstad planerade vi det sista i detalj, lärde oss den dans som vi lärde ut till småttingarna, som de kallas, och spelade in den film vi skulle visa för alla om de karaktärer vi skulle spela i två veckor innan de fick se oss på riktigt. För att förtydliga; 13 personer går runt på campus och är asstela, har solglasögon på sig dygnet runt, har allmän auktoritet som nästan är lite otäckt att ha i besittning, (så knäppt att folk gör som man säger när man är i karaktär, folk har en tendens att bli lite rädda när man har solglasögon, ser sur ut och har en speceill röst), kan tilläggas att vi hade ett sjukt jobbigt röstläge allihopa i två veckor för att INGEN skulle låta annorlunda mot den andre. Alla låter exakt likadant. Lite kul var det att ha makt ändå... :) Hårt jävla slit var det i 10 månader innan insparken och 2 sjuka, stressiga och svinroliga veckor var det under själva insparken! Mödan gav frukt och vi har haft så himla kul! Vi har i gruppen kommit så himla nära varandra och vi är ett riktigt härligt gäng, vi har även haft sååå kul med alla småttingar! Woooow! MEN det är once in a life time! Det var kul, men aldrig igen!

 

En fun fact om mig är att jag bodde ett år under gymnasietiden i Paris. Jag gick mitt andra år på gymnasiet på L'Ecole Suédoise de Paris och gjorde allt jag skulle göra hemma i Lerum fast i Paris och på svenska såklart. Jag bodde hos en tant, Jacqueline, på 68 parisiska tantår och hennes katt Minette. Minette för er som ej vet betyder typ kattunge på franska.. haha. Hon pratade QUE FRANCAIS, bara franska alltså. Zut alors, bah je te dis att detta var ett annat sjukt och knäppt kapitel i mitt liv där hela min existens sattes på prov hahaha, det var verkligen en utmaning utöver det vanliga. MEN nu kan jag prata franska vilket jag är väldigt tacksam för. 

 

NUUUU kommer jag till gårdagen hahaha dags nu eller?

 

Igår. Jaa haha nu bygger jag upp en stämning här, ser ni så spännande. Igår, Fredrik gick upp en timme innan mig och åkte för att ta prover för sitt blod. Jag låg kvar lite, åt sedan frukost och drack mitt kaffe och gjorde allt jag skulle. Saknade dock flingor då Fredrik inte är en person som äter sånt och därför heller inte äger en förpackning med dylikt innehåll. En liten förpackning, jag hittade på min jakt efter flingor, med ett hyyyfsat dyyliiikt innehåll, hör så tveksam jag låter, hittade jag iallafall. Det var en liten låda ovanför spisfläkten, den innehöll nåt så exotiskt som havrekli. Höjden av lyx, hörrni, lyxelilyxlyx. Nu skulle jag då unna mig riktigt ORDENTLIGT! Hitta sedan honung och kanel så blev helt okey ändå. Jag masade mig i lite kläder och sket i linserna så blev mina nya glasögon faktiskt som jag är riktigt, riktigt nöjd med! Så glad att jag ÄNTLIGEn skaffat mig ett par snygga glasögon, aldrig haft det, bara fula. Måste vara ett tecken. Har gått in i en glow-up-era? Nä nu lugnar vi oss.. ska inte lova nåt nu haha. Gud att jag inte kommit längre med storyn, fan vad jag babblar. EFTER MIN GLOW UP, tog jag min dator och anteckningsblock och bar mig av ner i underjorden för att titta upp 30 minuter senare utanför KTH. Jag har aldrig varit på KTH. Detta skulle bli en stor grej, jag var jättetaggad. Det var lika fint som jag trodde och arkitektbyggnaden gjorde mig INTE besviken. Kärlek till utsidan, insidan kan man diskutera men utsidan kompenserar upp det. Väl inne så funkar inte hissen. Jag skulle till femte våningen. Jag var redan svettig. KUL. Väl inne och uppe så möttes jag av Fredrik då jag inte kan ta mig genom dörrarna utan access-kort. Jag satt med hans studiogrupp hela dagen och pluggade för min immunologitenta imorgon medan de försökte bygga figurer av papper och lim som skulle symbolisera olika ledord ur plagg de sytt själva. Nä det där får Fredrik nysta i själv jag kan inte förklara detta, fattade inte ens när han förklarade igår så haha. 

 

Vid 16.30 begav vi oss mot PK-huset och köpte vin till middagen. Igår var det min tur att bestämma och laga maten. Det skulle bli råbiff med asiatiska smaker, med ris som tillbehör om man ville ha lite. Vi gick och handlade och åkte sedan hem och fort fick det gå för Fredrik var svinhungrig så han var ganska sur, vilket jag också var för vi är två jävligt känsliga och störande personer som irriterar varandra. Hahaha. Som tur var lämnade han mig själv i affären så jag kunde handla ifred så gick han och köpte nuggets på BK pga han dog av hunger. Ville också ha men när jag kom på det så hade han ätit och jag ville inte starta ännu en irritation som skulle leda till ett sorts bråk för att jag inte sagt nåt så jag höll mig till middagen. Det var tur för det blev väldigt stora portioner...