Jag har varit sjuk nu ett tag och väldigt seg i kroppen och sinnet. Det kanske ni har märkt av. Men nu idag kände jag typ att någonting vände. Jag vet inte om det är för att jag har mediterat varje dag de senaste dagarna, om det är för att jag ska hem eller om det bara är att jag börjar friskna till på riktigt. Men jag känner mig så inspirerad och taggad på livet nu. Jag har fått en ny energi att göra saker och göra dem med motivation. Det känns så härligt. Det är också perfekt timing eftersom vi nästa vecka går in i vårt nästa projekt i studion. Samtidigt börjar mitt arbete i styrelsen ta fart och då känns det skönt att kunna göra det med motivation. Jag känner att just den har saknats mig nu när jag har varit sjuk och seg ett tag. Jag är medveten om att jag låter som Anna Book nu men jag känner att det går bra nu! 

Med min nyfunna inspiration gjorde jag faktiskt en post på Instagram (bilden ovan) tillsammans med en av mina två vinhyllor i lägenheten. Jag har den som ni ser på bilden och så har jag en i garderoben där jag förvarar flaskor liggandes. När jag är hemma ska jag passa på att kolla till min vinkällare, krama om den och se till så att den har det bra. Jag har ju några nya flaskor som mina vinkällarmästare (Mamma och Pappa) har inhandlat åt mig. Ska jag vara ärlig har jag ingen jättekoll på vad jag har i källaren längre, jag vet bara att jag blir lite varm i hjärtat varje gång jag tänker på alla fina viner jag har.

Jag hoppas att jag överlever hela tågresan hem så jag får krama om mina vinflaskor, och mina katter, och mina föräldrar. I den ordningen. Jag vet dock inte om jag kommer överleva. När jag satt och hostade på tåget, hostan vill verkligen inte ge sig men allt annat från förkylningen är borta, så sa min sätesgranne att jag kunde få hans fulla flaska vatten om jag ville. Så snällt! Jag blev dock så paff att det finns så snälla människor så jag lyckades endast kraxa fram ett "jaaa, aahh, tack det vill jag" varpå han svarade "jaa jag kan tänka mig att du har väldigt ont i halsen". Vilket jag absolut inte har men jag var törstig så jag kraxar fram "jaaa, jätteont". Nu när jag druckit nästan halva flaskan börjar jag tänka att det faktiskt inte finns såhär snälla människor och att jag antagligen är förgiftad. Han kanske är en seriemördare som får njutning i att veta att jag kommer dö en långsam död i natt. Eller så va han bara snäll och inte sugen på vatten. Hans två starköl han har langat upp ur väskan talar ju för det senare alternativet. 

Nu har jag lite mer än halva resan kvar så jag ska portioner ut lite av min motivation på skolan också. Jag ska ta tag i min bok som jag ska skriva ett referat på tills nästa terminsstart. Kort sagt är det en queer analys av arkitekturen i tre olika miljöer. Det ska bli jätteintressant att läsa om. 

x