A Supreme Weekend
Jag tror att jag fortfarande befinner mig i efterdyningarna av helgen som var. Det är som att man kan höra ett eko av alla helgens skratt i bakhuvudet fortfarande. Jag blir alldeles varm och glad när jag tänker på helgen och hur fina vänner jag har.
I torsdags plockade vi upp Matilda på Centralen efter många om och men. Jag och Molly var lite sena i vanlig ordning. Vi åt en jättemysig lunch på John Scotts Terrass vid brunnsparken. Egentligen va inte terrassen öppen men om man verkar lite förvirrad och väldigt osugen på att äta där i så fall (vilket vi faktiskt va, vem vill äta inne på en murrig pub utan fönster när det är strålande solsken ute) så brukar allt sådant lösa sig. Mycket riktigt "jaa men asså ni kan väl få maten här nere och gå upp sen då". Mjaaa man tackar man tackar. Sedan åkte vi hem till MammAnns (Mollys mamma Ann) lägenhet och lagade en supergod tomatkycklingpasta och efter det blev det den ekfatslagrade Chardonnayprovningen.
På fredag var det fest. Vi åkte in till lägenheten för att förbereda mat och allt som ska göras innan. Vi tömde en buffé på sushi när vi tog en take-away lunch. En hel flaska med soja hällde vi ner i en burk på den där stackars buffén. Det var verkligen som om vi kom in där, länsade allt i ett svep och gick där ifrån.
Såklart kom gästerna innan vi var färdigfixade. Matilda satt på golvet i hallen och plattade året, jag sminkade mig i bar överkropp. Trevligt mottagande. Vi hade sagt att de som skulle komma brukar vara sena så det är nog lugnt, men så kom de prick på tid ändå. Det var som sagt en jättemysig kväll. Molly och Matilda var Yin och Yang.
Lördagen är OSLAGBAR. För att citera Molly så är det bara studenten som kan mäta sig med den här dagen. Vi vaknar upp i alkohol och vitlöksångorna efter all hummus och tzatziki. När vi fixar oss dricker vi upp lite bubbel som är kvar från gårdagen. Sen tog jag ett glas rödvin. När vi gick tog vi med oss varsin cider och dagsfyllan var ett faktum. Solen sken och det var underbart! Vi stannade och hade lite photoshoot på vägen till spårvagnen. I ungefär en 20 minuter stod vi där med Mollys kamera och mobiltelefoner like nothing special. Fyfan vad snygga vi alla är, vi är bäst! Molly och Matilda fortsatte på temat med Yin och Yang, fast med ljusblått och svart istället.
Vad är en dag med oss utan ett besök på Systemet. Det var dock rekord på snabbhet i att välja vin när jag är inblandad. Först bestämde vi oss för en jättegod Nebbiolo som jag, Molly och Max har provat innan och sedan för en Bordeaux som jag har spanat på ett tag. Sedan var det dags för det som alla hade väntat på. Vi försökte till och med äta där i torsdags men de hade inte öppet vid lunch. Butcher's Market. Fyfan vad gott det var! det var obeskrivligt gott. Pommesen var fantastiska, burgarna var stora, saftiga och välgjorda. Dipparna var jättegoda de med, tryffelmajonaisen var to die for. Jag drack det röda vinet som de hade. Det var en Tempranillo och jag tyckte att det var ett bra val av rödvin. Dock hade det varit roligt att se ett amerikanskt rött för att gå med temat hela vägen. Men samtidigt är det kul att de väljer vin från gamla världen också, för att undgå amerikaniseringen. Jag är lite kluven om detta.
Vi hade tänkt att vi skulle ha en shoppingdag men vi insåg fort att vi inte var särskilt sugna på det. Istället gick vi och spelade minigolf på golfbaren i Allén. Vi tog varsitt glas Cava där också. Det var jättekul. Här någonstans befann vi oss mitt i extasen. Solen gassade, vi drack Cava, spontanspelade minigolf, var med fantastiska vänner och hade en asbra dag! Max vann, jag och Molly kom lika och Matilda kom sist.
Vi gick till Condeco efter att Molly insett att jag inte fått något kaffe ända sedan frukost, hela fem timmar hade jag gått utan kaffe då. Minst. Jag vet det är hemskt, stackars mig. I alla fall beställde jag en stor cappucino. Tydligen är det väldigt svårt att kommunicera kassör och barista imellan för det kom en stor latte och sedan kom det inget mer. Och under tiden jag väntade på att någon skulle inse att de skulle göra om och göra rätt så bevittnade jag baristadivan och hennes undersåtar. Tydligen skulle hon göra något så revolutionerande som att äta på McDonalds på lunchrasten istället för det vanliga. Det var hon tvungen att announcea med "Veeeeet ni vad jaaag ska göra idaag?". Fatta besvikelsen när man med nyfikenhet frågar vad det är hon ska göra och svaret är "Ah jag ska äta på donken".
Till middag åt vi chark och drack vinerna som vi hade handlat innan. Och som vi glömde på restaurangen men sen kom på igen. Eller aa såklart va det jag som kom på det, som alltid tänker på vin. Vi flyttade ut ett bord på balkongen och dukade upp ett gott charkbord med lite pecorino, brie, oliver, salami, prosciutto, serrano och såklart; linschips. Eftersom vi skulle ut på kvällen drack vi lite drinkar också. Molly gjorde jättegoda drinkar med Fridas hemmagjorda flädersaft, vit rom, mynta och sprite. Så goda!
Vi förade lite mer när vi sminkade oss, diskuterade klädval i vanlig ordning, hade allsång och oroade oss för om grannen mittemot hade blivit mördad. Sånt man gör ni vet. Nej men ljuset i en av lägenheterna mittemot blinkade frenetiskt och vi spekulerade i om det var någon stackare som låg vid lampan och försökte skicka nödsignaler. Vi funderade på att ringa polisen faktiskt, det va lite spooky. Lampan började blinka för monotont efter ett tag för att det skulle vara någon som tände och släckte den. Den var nog bara trasig. Eller så var det någon som var kidnappad, who knows. Jag sa i alla fall "Nu bestämmer vi oss, antingen så ringer vi 112 eller så fortsätter vi supa!". Varpå de andra stämde upp i kör "SUPA!!!" Ja vi är grabbarna grus.
Jag och Molly levererade vårt bästa framträdande av Nickis vers i Monster hittills. Vi var on fire, och Matilda fick det på film. Det är lite av en tradition att varje gång jag och Molly är tillsammans på fest så tillkallar vi allas uppmärksamhet och tvingar dem att lyssna på när vi rappar till den versen. Efter det gav vi oss ut på stan. Jag och Max med varsin flaska rödvin och Matilda och Molly med cider som färdkost. Det slutade med att vi hamnade på Gretas. Där hade vi skitroligt. Förutom när vi fick springa genom hela klubben flera varv för att skaka av oss en kille som Matilda hade fått i släptåg. Det bästa med Gretas är alla de stunder där man hör legendariska låtar som Alla flickor utom jag eller Born this way, skriker, kollar på varandra och springer gatlopp mot dansgolvet. Det är så roligt. Såklart är det ju ingen utekväll utan att jag och Molly hamnar i "knuffbråk" med några idioter som tror att de kan knuffa iväg oss på dansgolvet. Men icke, mig och Molly flyttar man inte. Jobbigt när man har så dåligt självförtroende att man måste börja knuffa bort folk på dansgolvet. Natten avslutades bra för Matilda som fick hänga med en kille till hans hotellrum och sova där. Vi andra fick traska hemåt. Så skönt att slippa åka til Öjersbo eller Kållered efter en utekväll.
På söndag morgon vaknade jag och Max av att Matilda var hemma och vår nyfikenhet tog över tröttheten. Hon berättade om sin natt och hur hon hade stalkat upp honom på nätet och på Facebook och hittat hans profilbild. Till detta hör att Matilda har väldigt strikta regler för vad som går bort på tinder baserat på bilderna. De ryker om de spelar fotboll, har en magbild som profil eller posear med en fisk de har fångat. Hon frågade oss om vi kunde gissa vad han hade på sin profilbild, med lite skärrad röst. Jag utbrister "En fisk!?" varpå hon svarar bestört "Nej två BARN". Enligt Ratsit är han gift, enligt honom är han i skilsmässa. Faktum kvarstår dock att han är en riktig familjefar med två barn på sin profilbild. Hilarious.
Vi åt pannkakor till frukost och hade en sista mysig förmiddag tillsammans innan det var dags för Matilda att åka hem. Men först skulle hon ner och vända i Lund och vara där en timme på grund av banarbete. Hon var inte jättetaggad. Vi vinkade av henne och hon gick på och satte sig vid sin förstaklassplats som hon hade tjatat om hela helgen. Det var en fantastisk helg som måste göras om snart!
