La prima riserva
Greve in Chianti
Jag och Molly köpte två flaskor Terreno Chianti Classico Riserva 2011 på vår Italienresa. Jag tycker nästan att det är lite pinsamt att förutom riservorna köpte vi endast varsin flaska vin till. Till vårt försvar reste vi med ryggsäck och tog oss fram kollektivt så vi kunde inte köpa på oss för mycket vin ute på landsbygden. Dock köpte vi typ sex liter sprit på Lidl dagen innan flyget som vi knödde ner i vår packning. Idag hade det absolut varit sex liter vin som vi köpte. Men till vårt försvar var vi faktiskt inte så inbitna på vin då, och sen var ju spriten skitbillig! Redan på resan beställde vi ytterligare två riservor när vi satt på en restaurang och åt quattro stagioni. Vi ska lagra dessa fyra viner i min källare och se hur de utvecklas med åren. I måndags tyckte vi att det var ett bra tillfälle att öppna den första flaskan. La prima riserva.
Terreno Chianti Classico Riserva
Riserva betyder att det har lagrats längre på faten och efter buteljering. Sangiovesen har legat på stora fat och Cabarnet Sauvignonen på franska barriquer. Detta i 15 månader, efter buteljering har det lagrats på flaska i ett år. Druvorna har odlats på terrasser på 350 meters höjd i optimal syd/sydvästsluttning. Jordmånen är stenig och mineralrik vilket förklarar de toner vi hittade i vinet.
Ursprung: Chianti Classico DOCG, Toscana, Italien
Producent: Terreno
Årgång: 2011
Druvor: Sangiovese och Cabarnet Sauvignon (Jag fann ingen druvfördelning men Chianti Classico är minst 80% Sangiovese)
Pris: 18€ på gårdsbutiken och 183:- i Sverige (SB 87436)
Färg: Färgen hade åldrats en del men den hade inte kommit till det bruna matta stadiet ännu. Den var roströd med inslag av orange. Briljansen fanns fortfarande kvar. Färgen var livfull och fyllig.
Doft: Doften var fantastisk och hade en mångfald av olika toner. Det första jag tänkte på var att åldern gjorde sig påmind i doften, den påminde om doften av lagrad Nebbiolo. Inte alls för att vinerna liknade varandra utan det är åldern som doftar likadant. Det är svårt att beskriva men det är som om dofterna har integrerats med varandra och flutit ihop till en enda stor doftorkester. Där kan man känna den stora överväldigande doften som helhet men också de olika delarna av doften som bidrar till helheten. Huvudtoner som fanns i vinet var den klassiska körsbärigheten, en mineralitet, fatkaraktären och en viss parfymighet. Det förstnämnda uttryckte sig i maraschinokörsbär för det var en fyllig och djupt koncentrerad körsbärsdoft. Mineraliteten var ganska saltig och den fick oss att tänka på havet med tång, alger, saltvatten och doften av en havsbris. Väldigt spännande doftassociationer för ett rödvin som kommer från de Toscanska kullarna. Fatkaraktären var söt och mjuk med cigarrlådekaraktär, lite småkryddig. Tillsammans med detta fans lite sötlakrits och salvia. På tal om lite udda associationer hittade vi lite hårspray i toppnoterna. Det doftade som ett rum gör efter att man har sprayat med hårspray där. Det kategoriserade vi som en parfymig ton.
Smak: Även i smaken fanns det, såklart, en uppsjö av olika toner som var välbalanserade och levde i harmoni. Det första Mathilda sa var att det smakade jord och vinet hade en tydligt jordig ton tillsammans med mineraliteten som fanns även här. I smaken var fatkaraktären väldigt framträdande med toner av läder, ekfat, cigarrlåda och lite tjära. Samt, för att fortsätta på temat spännande associationer, roslagsmahogny. Det är en sorts träbehandling som Molly använde i stallet och hon tyckte att vinet luktade och smakade som det. Vinet hade en härligt och kraftfull syra med en ton av fruktig körsbär. Jag tyckte att vinet var både strävt och fylligt på samma gång. Strävheten kom först och sedan blev eftersmaken fyllig i slutet. Det var som om strävheten låg som ett skal runt det runda och fylliga. Efter ett tag när vi började äta och vinet hade luftats lite i de stora kuporna blev vinet mer tillgänligt och det öppnade upp sig ännu mer. Det blev blommigt, väldigt fylligt och generöst, nästan lite explosivt. Jag tyckte också att jag hittade en lite träig ton av druvstjälk. Tanninerna var väldigt mjuka och avrundade.
Helhet: I höst fyller det här vinet sex år och ska börja skolan. Det är väldigt fascinerande när man tänker på att det här vinet faktiskt är lika gammalt som de barn som börjar skolan nu. För att summera doften var den helt fantastisk, jag blir glad av att tänka på dessa upplevelserna. Upplevelser av viner som har lagrats i sex år och göttat till sig, det är otroligt! Vad som också är otroligt är att vinet är så livfullt trots dess ålder. Man kunde känna att det var lite ålder i det men absolut inte i intensiteten utan mer i tonerna. Om ytterligare några år kommer det att ha blivit silkeslent. Det ska bli spännande att se vad som händer med smaken och doften. Det här vinet tillsammans med den fantastiska maten vi lagade var en underbar upplevelse, tack för det.
När jag skulle dekantera vinet insåg jag att min karaff är uppe i lägenheten. Jag valde att servera vinet i mina glas för Pinot Noir och ekfatslagrade Chardonnay för att de har en kupa som ger mer luft åt vinet än de glasen jag har för annat rött. Jag är så nöjd över mina glas. De är så fina och jättehärliga att dricka ur.
Så räcker det inte med en flaska till tre vinhaggor. Därför köpte vi tre stycken så att alla skulle bli nöjda. Trots detta propsade Mathilda på att vi skulle köpa en magnumflaska av Villa Puccini istället för en vanlig, men det blev en vanlig trots det. Som fördrink drack vi Bacio Della Luna Prosecco Superiore Brut (SB 2332) och åt oliver och crostini med tapenad. Efter maten drack vi Villa Puccini (SB 32417), åt chips och satt ute i paviljongen och hade det mysigt i skenet från värmeljusen. Villa Puccini har växt fram och blivit en favorit hos oss, det är verkligen jättegott.
Maten vi lagade blev FANTASTISK! Vi gjorde fläskfilé som vi fyllde med en kokad tomatröra. I röran va det goda mogna kvisttomater, örter, olja och vitlök. Vi gjorde små delikatesspotatisar som fick stå länge i ugnen. Molly la ihop en jättefin caprese, det börjar bli en favorit hos mig faktiskt. Det är svårt att tro att för bara några år sedan gillade jag inte tomat i någon form alls. Nu har jag blivit frälst. Vi gjorde en sås på lite av tomatröran som blev över, massa grädde, kalvfond, tomatpuré och lite spad från köttet efter ugnen. Som sagt var det en underbar kväll, underbart vin, underbar mat och underbara vänner.
